Svensk ordbok 2009, webbversion
åka på
´
verb
åkte åkt
,
pres.
åker
åk·er
●
råka ut för
ngn obehaglighet
vard.
Noll
hon åkte på en förkylning under semestern
○
äv. med avs. på tråkig uppgift e.d.
han åker jämt på att diska
åka på ngt/att+V
sedan 1935